Februari 2014:
Allt började med att min faster fått höra att Macke blivit sjuk. Han stod på en 4h gård och eftersom Helene var hans förra ägare så fick hon höra det och blev självklart jätteledsen. Hon ringde pappa och hörde om det fanns plats på vårt landställe. Om jag blev hypad? JA! Jag fotade hela stallet, fixade och trixade och tro det eller ej! Mamma och pappa gick med på att ha honom!
här är lite bilder jag tog på stallet:
Jag satt och drömde om honom på lektionerna, och hittade denna bild på internet. Mina drömmars ponny!
Allt klaffade och jag åkte ner och provred honom. Förutom att han hostade hela tiden så var det fantastiskt. Snart skulle han bli min!
från provridningen (skärmdump från insta)
Jag var så himla förväntansfull, min ponny! Här är blogginlägg från min förra blogg dagarna innan han kom:
Åh ni anar inte hur excited jag är, seriöst!! Allt är fixat, köpt och klart, och imorgon kommer transporten med min nya stjärna :D Nu ska jag bara sega igenom en dag till i skolan, sedan så!
Dagen var här och äntligen såg jag hans vita rumpa backa ut ur transporten efter att ha väntat i stallet i 2tim.
Första ridpassen i hans nya stall kändes verkligen inte bra. Han hostade och när han andades så lät det som en motorsåg. Jag började tycka att jag gjort fel val – han var ju uppenbart sjuk. Hans andetag låg på 25/min när hästar ska ha 9-16/min.
Sedan, sakta men säkert så blev han friskare och friskare från sin bronkit och snart var han helt frisk!
Jag red och spenderade massa tid i stallet och här är ett axplock från ridpassbilder jag har:
Elsa fick lektion
Blåsigaste dagen ever, helt sjukt! Han ser ut som en liten bergsponny <3
Älsklingen.
Sommaren kom, varm som attans. Han blev väldigt insektsangripen och trött (som de flesta hästar). Han började bli svår att fånga i hagen och tillslut helt omöjlig.
Jag hittade världens bästa medryttare, Rosa! Vi är fortfarande goda vänner!
Jag hade en photoshoot med bilder jag älskar:
Jag insåg att han skulle börja ridas bettlöst för han var så mycket lyckligare då:
Jag kände att jag inte hade den tid Macke var värd, och när han var så svår att hantera, jag var för lång och han var värd mer tid så tog jag beslutet att ge bort honom... Väldigt svårt och kostade mycket tårar men det var rätt! Han har det underbart på nya stället, hon som har honom älskar honom!
Denna photoshoot hann jag ha innan han åkte (ett axplock):
Bästa ponnyn. Jag saknar dig. Jag älskar dig. Tack för allt!!